 |
Flickan ligger utspilld
i blåbärsriset. Vid hennes huvud reser sig en liten mossbevuxen
stubbe. Intill stubben ligger en dansk ölflaska. Flickan är
nästan naken. Hennes tjocka röda tröja är uppdragen
mot halsen. Remmen till en orange flytväst har snott sig om flickans
arm.
Det är en vacker flicka. Hennes hår är mörkt
och lite rufsigt för tofsen som hon brukar samla det i har gått
upp och den röda snodden ligger under flickan. Hon är femton
år. Hon har ett litet silverhjärta i en kedja runt halsen.
Det är en vacker plats. Vita skogsstjärnor blinkar i mörkret
och harsyran har målat sina blad i skira gröna nyanser.
En liten skogsbäck mumlar i närheten.
Älvorna som finner flickan kan inte förstå vad som
hänt. De tassar försiktigt runt henne. De talar viskande
till varandra för de tror att hon är en död prinsessa.
De plockar sju vita skogsstjärnor och lägger under flickans
huvud.
Småtrollen som kommer till platsen blir mycket upprörda
över vad de ser. De ordnar till flickans kläder och hänger
upp trosorna i en nyponbuske. Torkar av lite blod i flickans ansikte
med mjuk mossa. De lägger jeansen som en pläd över
hennes ben. Häller ut det som är kvar i ölflaskan och
reser den mot stubben. De kan inte förstå varför någon
gör på detta viset. Deras uppskrämda röster drar
till sig ekorrar och skogsmöss.
Så samlas de omkring flickan. Älvor och småtroll,
skogsmöss och ekorrar. Hela den magiska midsommarnatten vakar
vid flickans sida.
När solen går upp och Guds öga upptäcker vad
som skett rynkar Vår Herre sin panna. Dessa människor,
tänker han. Dessa förtvivlade människor! Så suckar
han så tungt att det börjar blåsa den här morgonen.
Så börjar en vanlig dag på planeten Jorden. En lite
blåsig morgon, men annars en dag som de flesta andra. Utan midsommarnattens
starka krafter. Blommorna i skogen sträcker på sig. Det
har varit en kort natt. Snart ska de öppna sig och börja
blomma igen. Människor på halva jorden ska strax vakna
och borsta tänderna och äta den välsignade frukosten.
Människor i Japan dricker en kopp grönt kvällste. Livet
går vidare utan att vi tänker särskilt mycket på
det. Vi älskar varandra och bråkar med varandra och älskar
varandra igen. Så som det väl är för de flesta
av oss.
Men flickan i blåbärsriset ligger kvar. Solen värmer
henne nu. Kroppen vilar alldeles stilla som om hon sover mycket djupt
och drömmer en saga som är vackrare än denna.
En häxas
mörka ande flaxar bort över skogen och skriker klagande:
Maria! Maria!
|
